Historien bakom Lillsjödals friluftsgård

Lillsjödals friluftsgård donerades till Lunds studenter av Dr. Arvid Lindau (1892-1958), professor i patologi, bakteriologi och allmän hälsovård vid Lunds universitet (samt upptäckare av von Hippel-Lindausyndromet).

Professor Lindau var våldsamt intresserad av orientering och var ordförande i Lunds universitets gymnastik- och idrottsförening (LUGI). För att öka Lundastudenternas möjlighet till att utöva den nobla orienterarsporten började han söka efter en stuga i det skogiga norra Skåne, bättre lämpat än Lundabygdens åkerlandskap för orientering och annan fältsport. Han fann Lillsjödal, och ”istället för ett torp för orienterarna en gård för hela studentkåren”.

Lillsjödals tidigare ägare, folkskolläraren Carl Mellton (en hängiven vårdare och beskrivare av den göingska kulturen), hade nyligen gått bort och i januari 1941 satte Lindau igång med att samla in pengar för att kunna köpa gården. Till hjälp hade han den legendariske industrimannen Holger Crafoord (1908-1982), grundare av Gambro, mångårig VD för Åkerlund & Rausing etc, och universitetets rektor. Tillsammans började de att bearbeta de skånska industrierna och fick till slut ihop tillräckligt med pengar.

Michael Theodor Hansen (1890-1956), direktör i Svensk Uppslagsbok och senare Förlagshuset Norden, skänkte de 26 000 kronor som behövdes för att köpa egendomen. En rad andra företag, däribland Malmö Sparbank, Malmö Strumpfabrik och Åkerlund & Rausing, skänkte pengar till upprustning och inredning.

Den 25 februari 1941 överlämnade Lindau gården till studenterna och Lunds studentkårs deputerade beslöt att bilda en stiftelse med namnet ”’Lunds studentkårs friluftsgård’ med ändamål att bereda studentkårens medlemmar tillfälle till stärkande friluftsliv och att utgöra en stödjepunkt för fältsporten inom studentkåren”.

Efter inrednings- och renoveringsarbeten kunde Lillsjödal invigas den 25 februari 1942. Statens fritidsnämnd hade skjutit till pengar, och man hade även gjort insamlingar i samband med kårdanser. Möblerna (av vilka många ännu idag finns i behåll) var specialgjorda av Gärsnäs Möbler. Sängarna hade ställts till förfogande av Röda Korset mot att Lillsjödal i händelse av krig kunde fungera som krigssjukhus.

De manliga studenterna sov på övervåningen i huvudbyggnaden, medan studentskorna kunde övernatta i annexet (det kostade en krona, men bara femtio öre om man medförde egna lakan). Gården sköttes av en förman (den förste hette Guy Arvidsson; den nuvarande heter Nils Åkesson) och ett vaktmästarpar, som bodde på gården (i vad som idag är konferensrummet, förmannens kontor och sovrummet med balkong på andra våningen). SJ (tågen stannade i Sösdala på den tiden) hade särskild studentrabatt från Lund och Malmö och maten var (enligt Lundagård 8/43) ”av förkrigskvalitet” (frukost kostade 90 öre och lunch 1,60). Gården var självförsörjande på grönsaker och det fanns en liten hönsgård.

Tanken var som sagt att Lillsjödal skulle användas för friluftsliv och fältsport. Detta skedde också. På sjöns is ordnade nationerna bandyturneringar, under höst och vår orienterades det flitigt (på gården finns en stor mängd särskilda orienteringskartor) och på vintern åktes det skidor. Det fanns tankar om att anlägga en skidbacke (förmodligen avsågs en av sluttningarna ner mot sjön – en ganska modest backe, således). En gräsplan anlades också, på vilken man kunde spela allt från fotboll och tennis till boule och krocket. I sjön kunde man idka sportfiske och paddla kanot.

Under somrarna hyrdes Lillsjödal ut till Malmö stad, som hade sommarkollo för stadsbarnen samt till olika företag, som använde gården som semesterbostad för sina arbetare. Studenterna hänvisades istället till sin andra gård, Studentgården i Skanör (som drivs av Akademiska Föreningen).

Det visade sig dock snart att det studenterna mest var intresserade av ingalunda var ett avancerat sportutövande. Långt mer populära blev de nationsutflykter och andra fester som ordnades från start. Legendariska blev gåsmiddagar, kräftskivor, påsk- och julfester, mycket mer än de hårda träningspassen i skogen.

Studentkåren ordnade också ibland underhållningskvällar på gården. Så lockade man exempelvis den 6 april 1946 med ”lutsång av docent”.

Idag är Lillsjödal öppet för alla intresserade (även om LUS-anknutna studenter och LUGI har en ganska förmånlig rabatt). Genom åren har tusentals studenter och tusentals andra lyckliga kunnat uppleva den vackra gamla gården, den vederkvickande sjön och den friska skogen. Studentkårer, nationer, AF-utskott och andra studentföreningar åker gärna till Lillsjödal för att umgås och konferera, och detsamma gäller för den lycklige privatperson som också upptäckt gården och reser dit med sitt företag eller sina vänner.

Det finns inte längre någon husmoder som lagar maten – det får man själv göra i det nyrenoverade och ändamålsenliga köket (och om man inte orkar det, så finns det pizzeria i Sösdala). Men man kan bada bastu och i sjön, man kan spela volleyboll på gräsplanen, man kan vandra runt i Sveriges enda studentskog och man kan kura ihop sig framför brasan på kvällen.

Välkommen hit! Och välkommen åter!